selleri.de

Hoppsan!
Du vet att när man har sagt A så väntar samtliga på B. Jag tänker på tredje raden i ditt senaste inlägg. Om inte kan du ta det via PM. (Jag håller det för mig själv) Jag tycker det var bra att du fick en Silver Interconnect. Själv är jag i behov av tre par.

Det är helt otroligt vad du råkar ut för mycket fel på grejerna.

Vad ska man säga... Jag är mållös. Har aldrig hört talas om detta fel, men det är klart att just DU ska drabbas.

Har ännu inte drabbats av några fel på mina produkter, men om jag vill veta vilka potentiella fel som kan dyka upp så är det väl bara att skicka ett ex till dig!

Skönt med kompensationen, sjysst av Linn!

_________________
/Fredrik
www.lejonklou.com

Vi väntar...

_________________
Mina annonser på AudioWoof

som sagt...

Hoppsan, vilket intresse. Jag måste tyvärr precis väg på en svensexa. Men under tiden ska jag ransaka mitt samvete och se om jag kan säga det. Återkommer kanske imorgon... Det har med ekonomin kring Keel att göra. En ganska (o)rolig dialog utspelade sig!

Inte heller Simonsson på TL hade hört talas om det. Jag vet inte vad jag ska säga. Uppenbarligen så är jag "The Chosen One". Få förunnat tydligen. Men precis som huvudpersonen i Life of Brian så är det mycket ofrivilligt!
Japp, skicka mig en Slipsik, så ska du se att jag har smält ner hela lådan inom en vecka...
Ja, det känns faktisk som en vänlig gest av dem. Min andra silverkabel som jag har till CD=>försteg fick jag av Simonsson på TL efter mina fem Ikemi. Men den fick han stå för själv. Inget av Linn den gången. Men då var det å andra sidan ingen (på Linn) som trodde på mig. Jag blev bara idiotförklarad.

Många nyfikna så jag får väl berätta då...

Jag och Hepcat med fru satt tillsammans med en annan TL kund (med LP12:a) och diskuterade med Andrew Oattes (AO) från Linn i lyssningsrummet på demokvällen. Samtalet kom naturligtvis in på Keel eftersom vi alla var nyfikna. Vi i Gbg blev som ni säkert vet blåsta på Keel av Komriturnen. (Lite surt eftersom Anders Simonsson är något av en LP12 specialist, att han inte får vara med och visa Keel när den är i Sverige.) Vi sa att det var synd att den blev så dyr. (Viktigt att Linn får höra vad kunderna tycker!) Tvåtusen pund är ju ganska mycket sa vi. AO: - Nej, nej nej, ni ska inte tro alla tokiga rykten på nätet, tusen pund kostar den. Jamen, sa vi. Vi har hört två tusen pund. AO: -Nämen, ni vet hur det är, det är alltid någon tok på internet som ska vara först och så kommer dessa galna uppgifter ut på nätet. Två tusen pund, det är helt fel. Det fattar ni väl själva? Det skulle aldrig fungera, vi skulle inte sälja många till det priset. Tusen pund är det som Keel kostar. Vi tittade på varandra och började så smått gnugga händerna, kanske en Keel var möjlig i alla fall? Efter lite ytterligare försäkringar om att det var tusen pund som gällde så sa AO att han skulle kolla med Anders exakt vad priset blev i SKR. Vi satt leende kvar i soffan och kände Keelsaven stiga i ådrorna. Men AO kom snabbt tillbaka och sa: -Glöm allt vad jag har sagt de senaste fem minuterna. Det är två tusen pund som gäller, dvs 29100 kr med svensk moms.

(Om jag minns fel i några detaljer i dialogen så får väl Hepcat rätta mig.) Jag fick en bestämd känsla av att han inte ville vi skulle komma ihåg vad han sagt, av förståeliga skäl. Det kanske är lite känsligt att berätta?

Men vad ska man säga efter en sådan dialog? Luften gick förstås ur en och den glädje man för ett ögonblick känt förvandlades till (inbillad?) insikt om Linns cyniska prissättning. Kan Linn ha diskuterat ett pris på tusen pund och AO haft det i huvudet när han var så övertygad om det? Satt Linn och funderade på tusen pund och stor försäljning, men med hotad exklusivitet för rikemanskunderna? Eller två tusen pund och bibehållen status hos nämnda kunder? Som vi alla vet finns det vissa som kan betala och då inte är villiga att köpa om alla kan köpa, oavsett hur bra det är. Ibland prissätter man inte för att maximera vinsten på kort sikt utan för att bygga upp varumärket och maximera vinsten på lång sikt. Linn kan förstås ha rätt. Men jag tror de har fel. De överger ett vinnande recept de haft tidigare. Anledningen till att vinsterna har gått ner på sistone är inte att de förlorat i exklusivitet, utan Unidiskproblem och att de slutat bry sig om och serva de små kunderna/produkterna. Men det är bara min lilla teori, som jag kanske inte är ensam om.

Annat om Keel
Jag var på svensexa för en vän i lördags. En av mina andra gamla vänner som var med har en precisionsmekanisk verkstad. Ungefär som Castle Precision Works (?) i miniatyr. Vi diskuterade Keel (som han inte sett på bild, men han har LP12/Lingo/Ekos2/Troika/Linto, så han vet vad det handlar om) och enligt hans preliminära bedömning så skulle man kunna tillverka en Keel för ca: 15 tusen, om man kom upp i en upplaga på 10 stycken. Han nämnde också att med höghastighetsmaskiner anpassade för serieproduktion blir det mycket billigare att tillverka. Undra vad Linn/CPW har? Kompisens maskiner är "lågvarviga" avsedda för "one off" speciallösningar, men med hög precision. Han rekomenderade också att man började med en gjuten aluminiumbit, för att undvika spänningar i materialet. Det fanns risk att det kunde slå sig när man bearbetade materialet annars. Vad som låter bäst är förstås en annan fråga. Det fanns även en del aluminiumkvaliteter att välja på. Hårdast var det som brukar kallas "Flygplansaluminium" som var ungefär lika hårt som stål. Då blir bearbetningskostnaden högre. Jag ska maila bilder på Keel så han kan fundera lite närmare på om han ska göra en liten serie... Trist nog måste man köpa en riktig först, för 29100 kr.

Avslöjande historia, och lite trist för oss som hellre vill att Linn ska vara ett entusiastmärke än ett lyxmärke.

Angående Keel-kopior så lär de väl dyka upp förr eller senare. Frågan är ju bara om de verkligen kommer att vara lika bra som originalet.

Möjligt att jag missförstår dig, men om produktionskostnaden i liten skala är 15k så låter inte 29k i konsumentledet för något större volymer så där anmärkningsvärt högt, med tanke på utvecklingskostnader, marknadsföring och påslag i resp led etc.

Jovisst ligger det en del i det du säger. Om den kostar 15 tusen att tillverka är det inte dyrt med det dubbla i konsumentledet. Men min kompis som kan de här grejerna säger att matrialet inte är avgörande för priset. Det handlar om maskintid/typ och volym. Priset på 15 tusen är vad han själv kan sälja den för, med normal vinst för hans företag. D.v.s. det pris han skulle offerera till en kund som vill ha 10 stycken. Om han skulle göra några hundra (som Linn) halveras priset lätt. Om han hade höghastighetsmaskiner (som Linn/CPW) halveras priset igen. Slutsatsen av vår diskussion är att Linn förmodligen köper grejerna av CPW för ca 3 tusen kronor och att Linn rimligen skulle kunna ha ett utpris till kund på 15 tusen kronor med normala vinstmarginaler. Men de har valt att safta på för att försöka skaffa sig en aura av exklusivitet. Jag tror att de gör fel. Jag fick en bestämd känsla av diskussionen med Andrew Oattes att tusen pund etsat sig fast i skallen på honom. Han tyckte två tusen pund var löjligt, ett helt omöjligt pris. Jag gissar att det är ett pris Linn har tänkt på ett tag. D.v.s. ingenjörerna. Innan marknadsfolket (som alltid vill jobba på hippa företag) kom på att det blir mer exklusivt om vi dubblar priset och håller undan kreti och pleti från "deras" fina varumärke. Det skulle inte vara första gången "marknadsfolk" förstör ett bra ingenjörsföretag.

Dom har inte lärt sig av t.ex. BMW som gör dyra/fina (tex 7 serie, M5/M6) bilar, men tjänar de stora pengarna på 1-serien och (framförallt) 3 serien. Förut hade Linn samma taktik. Gör en CD12:a, bygg varumärket. Kapitalisera på det genom att sälja Ikemi/Genki i (relativt) stora upplagor till "CD12 wannabees". (Som jag!) Jag tycker bara att det verkar smartare, det är allt.

Det handlar förstås också om att jag känner mig lite sviken att efter att ha hjälpt till att bygga varumärket i 20 år, pushat kompisar till flera LP12 affärer, gett upphov till många Linnister m.m. Något som jag är säker på att ni andra också har gjort. Nu känns det som att Linn fjärmar sig den kundkategori som de inriktat sig på i 25 år. Som har hjälpt dem att bygga upp värdet i det varumärke de har nu. Sådana som jag själv tillhör. D.v.s. de som har det relativt bra ekonomiskt och har råd att satsa på musiken, men som fortfarande är en Svensson. Det är många som känner så har, på Selleri, på Naimforumet, på Topica och säkert en hel del folk utanför forumvärlden. Förut var Linn världens bästa stereomärke, det insåg alla deras kunder. Linn tog betalt för vad de producerade och alla var nöjda. I och med CD12 så insåg Linn att de kunde vara världens bästa HiFi, även för ickekunder. Bara de var tillräckligt dyra så kom uppmärksamheten, och därmed, från ett visst håll, affärerna. Jag vet att Linn t.ex. hade tänkt lansera CD12:an i en LK låda för 70-80 tusen. Men prototyperna fick backning i bl.a. Japan, ingen skulle köpa dem sa tilltänkta kunder där. De var inte och såg inte tillräckligt dyra ut. Därav CD12. (Och följande Klimax produkter.) Jag tycker dom drog fel slutsatser av den kunskapen.

Ibland är det farligt att lita för mycket på varumärkets kraft. Det kanske inte räcker så långt som Linn tror. Linn har alltid haft pris/prestanda att backa upp sina påståenden och sitt varumärke med. Om detta saknas faller varumärket kanske snabbt? Snabbare än vad marknadsavdelningen tror i.a.f. Men om märket bara är tillräckligt exkusivt så kanske det fungerar? D.v.s. om det inte utsätts för den krävande allmänheten som vill ha valuta för pengarna.

Rolls Royce och vissa "superbilstillverkare" har jobbat så i många år. Riktigt usla bilar, som ändå säljer och företag som (halvt)överlever. Nu är det ordning på Rolls igen, men det är knappast engelsmännens förtjänst. Poängen är att ingen som köpt en stereo för en miljon eller en skivspelare för 150 tusen kommer att säga till kompisarna att den är skit och att han får dålig service. Han/hon kommer att höja den till skyarna och förklara bort alla fel och prestandabrister. Men om den kostar 30 tusen och inte lever upp till vad den lovar så lär han/hon tala om det för alla dom känner. Är det så Linn har tänkt? Men jag är bara en enkel medborgare och Linnkund, om än i budgetsegmentet numera. Jag kan tyvärr inte påverka Linn.

Jag önskar att jag kunde säga som Robert Gustavsson i Tony Richardssons skepnad. Men inte idag!

Amen.

Vi borde fan författa ett brev och skicka till Ivor. Snacka om engagerade (eller sinnessjuka) kunder...

_________________
Mina annonser på AudioWoof

Många kloka ord där. Skicka det på engelska till Linn så tror jag säkerligen det skickas runt lite där innan svar kommer. Känns som att man inte kan ge ett två-raders svar på det (?).

Många kloka ord... Har själv börjat fundera ganska mycket om det här med Linn och vad man egentligen vill åt som kund.

Finns liksom ingen här på forumet som glatt berättar att han köpt ett par Espek (som exempel), för att några veckor senare komma tillbaka och säga att han är helt missnöjd, UTAN att lägga in ett "kanske jag som har fel/kanske jag som har justerat in högtalarna fel".

Köper man så här dyra prylar som Linn faktiskt är så är det inte lätt att erkänna och inse att det här var inte vad jag var ute efter. Psykologiskt är det inte det lättast att erkänna för sig själv ens.

Jag har nu lyssnat på Komri-systemet och tidigare Artikulat-systemet med CD12:an och båda gångerna har jag tänkte "var det här allt?".

Det går alltid att hitta "förklaringar" till varför inte systemet presterar perfekt under en demo... Nu påstår jag inte att Linn gör en massa skit, men att många av produkterna har fått ett eget lite liv, genom rykten, prissättningar och tron om deras otroliga prestanda...

Mycket intressant inlägg Linnofil. Det är mycket psykologi kring inköp av relativt dyra produkter. Själv har jag haft lite funderingar kring att köpa en cd-spelare. Va lätt det är att tänka, visst låter Majik bra, men Unidisc är ju bättre osv... Men i dessa tankar tappar man fort bort priserna, Unidiscen är ju dubbelt så dyr, nästa lika dyr som min skuld till CSN. Väl inne i ett Linn tänk kan man lätt bli lurad av prissättningen och inte tänka på det man får och vad man kräver för att bli nöjd.

Linnofil
Du har helt rätt, får hoppas att inte Linn tänker så bara.
Varumärkesstrategin/filosofin är skit.
Några av de värsta exemplen kommer från Storbrittanien.
Hur många fina bilmärken har inte dödats genom att slå ihop dem och sedan köra "badge engineering". MG, Rover, mfl. (kvalitetsproblem var ju en del av orsaken men....)
Jag tror kunderna är smartare än vad företagen inser.

Helt rätt tänkt med att ha en top of the line serie som är ouppnåelig för de flesta och sedan en volym serie som vi "vanliga" kan köpa.
En stor del av "köp/ägandeprocessen" är ju att längta och planera för det man vill ha.
Komponent serien är väl ett sätt från Linn att försöka sig på det.