Ett: Först så vill jag göra helt klart, att såväl Linns original fötter som nätkablar är riktigt bra grejor, som man inte lätt kan hitta bättre ersättningar för på marknaden.
Två: Alla tweaks som jag berättar om och ibland även förordar är reversibla, så att man alltid kan återställa apparaterna till originalskick om så önskas.
OK då kör vi, ber om ursäkt för att inlägget är lite långt
Vad spelar egentligen Hi-Fi bänken för roll? - Foundation first?
Ni har verkligen något att se fram emot, om ni lägger ner lite (eller för all del gärna mycket) tid och energi på en bra installation.
Jag hävdar att en perfekt installerad anläggning för 50 tusen lätt spelar skjortan av en ihopslängd anläggning för 500 tusen.
Hur kan jag hävda detta?
Jo jag har varit intresserad av Hifi & stereo sedan "guldåldern" på 70-talet och en hel del märken och produkter har jag hunnit prova genom åren. Att jag "snöade in" på High End och Linn, ca 1990 var mest en slump, men även att de då gjorde en hel del prisvärda produkter.
Jag trodde på den tiden, att man bara genom att köpa nya Linn prylar, för en budget på ca 100 000 kr, att det skulle räcka till ”Nirvana” eller hifi himlen, men där bedrog jag mig lite.
När jag hade överskridit min budget drygt 3 gånger och med andra ord spenderat en mindre förmögenhet, så var jag ändå inte helt nöjd med ljudet, då så insåg jag, att man inte kan köpa sig till en riktigt välljudande anläggning.
Det som gäller är "attention to detail" och att installationen faktiskt är viktigare, än anläggningens beståndsdelar. D.v.s det som idag börjat att kallas ”foundation first” och som består av flera delar, bland annat underlags-, ström-, tvätt- och akustik-tweaks.
Dvs.”Foundation first” i stället för ”Source first”. Dessutom ju bättre prylar, ju "petigare" är de och ju mer noggrann måste man vara, för att få ut allt vad apparaterna kan prestera i form av välljud.
Att jag kom på underlagets/hifi möbelns verkligt stora betydelse, var en ren slump.
För ca 15 år sedan hade jag fått låna hem en ny CD-spelare (Karik mk III) för jämförelse mot min gamla Karik (mk II). På grund av platsbrist hade jag flyttat undan LP 12:an, från min hembyggda vägghylla och där placerade jag min gamla CD spelare.
Jag blev mycket förvånad över hur lätt den gamla spelaren fullständigt ”krossade” den nya Kariken.
Ordningen återställdes givetvis när de fick byta plats med varandra och ännu bättre blev det när även DA:an (Numeriken), fick ta del av vägghyllan.
Faktum är, att de spelade så bra på sin nya placering, att jag inte ens blev ett dugg imponerad när jag fick provlyssna på den första CD-12:an, en lyssningskväll på High Fidelity.
Dvs att underlaget i det fallet gjorde, att en billigare CD-spelare på ett bra underlag kunde spöa en annan ca fyra ggr så dyr CD-spelare som stod på en vanlig möbel.
Har man en gång upplevt detta ”mirakel”, så finns ingen väg tillbaka och allt sedan den dagen har jag experimenterat mig fram till min nuvarande uppställning under 15 års tid.
Enda avigsidan, med att ha en riktigt välljudande musikanläggning hemma är, att man oftast blir så besviken när man provlyssnar på nya ”leksaker”, i de flesta hifi-butikerna.
Några sådana nya och tyvärr i mitt fall inte så imponerande ”leksaker”, är Linns olika DS-spelare, som jag provlyssnat ett flertal gånger och alltid undrat varför och hur någon kan tycka att de är något att ha, men allt beror givetvis på vad man har att jämföra med.
Jag tror nämligen att en av orsakerna till att så många tycker att Linns DS -spelare är så bra, kan vara, att deras CD-spelare ännu inte fått chansen, dvs tillräckligt bra förutsättningar att läsa av och spela CD skivorna utan att störas av antingen luftburna och/eller interna vibrationer. (Tyvärr så sitter inte hålet i mitten på skivorna och de snurrar ca 300 v/min vilket skapar vibrationer som måste ledas bort/mekaniskt jordas till underlaget)
Tyvärr så är dessutom chassit/lådan på Linn apparaterna väldigt ofta lite skeva, så att de bara står på tre fötter, med en fot i luften eller bara ytterst lite belastad. Fredrik förordar att man pallar upp med en papperslapp.
Gillar du eller din flickvän/fru/sambo inte utseendet på vikta papperslappar under apparaterna, så pröva med t.ex. lite häftmassa istället.
Gör en smal sträng, kapa i fyra lika längder, rulla fyra små kulor (bara ca 4-5 mm i diam).
Sätt fast dem lite löst under original fötterna och låt CD-spelaren själv sjunka ner på dem. Då ställer den sig automatiskt med rätt belastning på varje fot.
Provlyssna, gillar du inte förändringen/förbättringen, så är den lätt att ta bort. (Om du inte gjort för stora kulor som fått sitta fast länge, för då kan originalfoten kanske lossna.)
För att ovanstående tweak skall funka bra, så beror det även lite på vilken sorts häftmassa du använder och vad du har för rack/bänk/möbel idag? Men pröva ändå, för den kan funka/bli lite bättre.
För ni har väl inte prylarna stående på varandra, usch och fy för den lede…L
Vill du pröva hur/om din HIFI-möbel funkar hyfsat, så gör så här:
Spela musik på halvhög volym (ca 55)
Lägg ett lillfinger lätt och försiktigt på hyllplanet och därefter ovan på svepet.
Kan du känna några vibrationer??
I så fall, då går det att förbättra din anläggnings underlag och därmed musikåtergivningen sanslöst mycket!
För det är precis som ”Farbror Barbror” säger i Nilecity. ” - Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet”.
Men några exempel på vad som jag alltid börjar med att se till/att kontrollera först är:
* Att prylarna skall vara korrekt "fasade" /inkopplade till elnätet är ju en självklarhet.
* Linn "pluggar" ju ganska hårt för att man ska hitta den plats i rummet där högtalarna återger musiken, så bra som möjligt med hjälp av ”Tunedem” och det är väl bra och både rätt & riktigt.
Men kanske inte hela sanningen, för Linn-prylarna är dessutom väldigt känsliga för hur och var, man har dem uppställda. Det jag pratar om är vibrationer.
* Många har säkert lagt märke till att LP-12: an/skivspelare presterar bäst på ett bra väggstativ. Men detta gäller faktiskt även för all elektronik då alla vibrationer ger mikrofoni, dvs. en liten mängd av "rundgång" som grumlar till musik återgivningen, så ställ gärna upp hela anläggningen på vägghyllor.
Men se upp, för man kan lätt spendera en förmögenhet på vibrationsdämpande fötter, koner, spikar och dämpkuddar, men det är oftast bortkastade pengar.
Det som gäller är, att använda vettiga material till hyllplan samt att man provar ut vad som fungerar bäst till respektive apparat. Billiga tweak är ju också kul !!
* Jag har provat en mängd med olika material på hyllplanen och det som jag funnit som funkar bäst är MDF samt i vissa fall även lamellglas.
* De sämsta underlagen med stor marginal är härdglas, kryssfaner och spånskivor och vad det beror på det vet jag inte. Men gemensamt är att dessa material är ganska tunga och lätt exciterade, dvs. de kommer lätt i vibration och att de dessutom har dålig inre dämpförmåga. Prova själv att hålla upp en härdglasskiva i ena hörnet och knacka lite på den. Den klingar ”värre” än en ringklocka, vilket inte en lika tung lamellglasskiva gör.
OBS! Jag vet att t.ex. en KEEL också klingar som en kyrklocka, men om det är trots/eller tack vare detta, som den låter bra det vet ingen, i alla fall inte jag. En betydelsefull skillnad kan ju vara att den är förhållandevis lätt och är enormt vridstyv på en och samma gång.
* Sorbothan fungerar inte under apparaterna, men kan ibland användas sparsamt ovanpå apparaterna för att dämpa höljet lite. Se upp, det är otroligt lätt att dämpa lite för mycket och då ”dör” musiken… L
* Häftmassa kan fungera riktigt bra, sparsamt använd, mellan högtalare och stativ eller under CD-spelarens fötter.
* Luftkuddehyllplan fungerar inte på cd-spelare, skivspelare, DA-omvandlare, slutsteg, integrerade förstärkare men däremot helt fantastiskt bra på en del förförstärkare samt även Lingo och Linto.
* Att tvätta mina cd-skivor med 50 % sprit är också ett "måste" som jag alltid gör (effekten kan lätt höras på cd-spelare från 2000: - och uppåt).
* En annan sak som är otroligt viktig, är att högtalarna placeras vid den stadigaste väggen i rummet och gärna spelar mot en ostadig/sladdrig vägg.
Man kan lätt spendera en miljon kronor på en anläggning, utan att få bra ljud/musikåtergivning, om man försöker det omvända.
En liten ”brasklapp” till den som tror att det är lätt och går fort att maximera prestandan på detta sätt.
Tyvärr är det väldigt lätt att hamna ”fel”, för många utav underlags tweaksen, ökar upplösningen och det är ju bra, men tyvärr så brukar de samtidigt ta bort ”attacken” eller uppstarten av tonbildningen, t.ex. då en gitarrsträng slås an eller när musikern knäpper på ståbasen.
D.v.s. upplösningen går väldigt lätt ut över PRAT- faktorn (stampa takten).
Det gillar inte jag, även om jag också tycker det är kul om musiken låter bedårande vackert, men det blir väldigt tråkigt att lyssna på i längden, så jag somnar eller går iväg och gör något annat, som är roligare och eller intressantare…..
För mjuka underlag och fjäderupphängningar brukar tyvärr ofta ha denna effekt…kul ett litet tag, men spela en skiva med lugn musik (svagt markerad basgång) eller jazz så blir musiken både svår eller obegriplig och rent utav jobbig, att lyssna på.
Hur skall/kan man göra då?
Billigast & bäst, men långt ifrån billigt (ca 10-15 tusen kronor), är att göra sin hylla själv utav stadiga väggkonsoler, med spikes och hyllplan av MDF.
Själv har jag använt ett ”Robomec” system från Mölndals Industriprodukter som består av grova aluminiumbalkar som skruvas ihop med M8 skruvar till önskat antal hyllplan och utseende.
Är man inte så händig eller prioriterar utseendet och har gått om pengar (ca 30-150 tusen) samt saknar hyfsat stabila väggar, så går det att komma en bra bit på väg, med att köpa en färdig bra golvstående bänk typ Finite element, Stillpoint eller Mimer, men är det max prestanda man är ute efter, då måste man fin tweaka underlaget på varje hyllplan, till vad respektive apparat trivs bäst med.
Det går att få både en hög stampa takten faktor & skyhög upplösning, men det tar tid att optimera.
Själv har jag hållit på i femton år men jag har ju haft roligt under tiden och lyssnat på mycket musik J
Har man sedan lust att komma ytterligare framåt med sin Linnanläggning så finns det en hel del kabel och ström relaterade tweaks, som fungerar väldigt bra, trots att Ivor & company i Skottland, länge har hävdat motsatsen.
Dels såna som är helt gratis, tex att vända alla interna småkablar åt ”rätt” håll, tex från Brilliant till kretskortet, som de nu efter tio år har infört själva, på nyare lite dyrare apparater som tex Akurate CDP.
Men detta kan och ska man även göra på kablar från kretskortet till aktiva delningsfilter eller Lasern.
Har man pengar över så finns det några lite roliga strömprylar från PS Audio (OBS inte alla) som kan funka helt fantastiskt på en Linn anläggning, detta trots att Linn hävdar att Brillianten skulle göra, att de inte kan förbättra ljudet.
Att detta är rent nys och att Linn’s apparater är noga med vilken nätkabel som används, kan man ju lätt prova själv.
Det är inte helt lätt att hitta prisvärda och bättre fungerande nätkablar än Linn original som Chin Cheng och Baohing, för de är riktigt bra och noggrant utprovade/impedansanpassade till Linns apparater.
Supra Lorad kabel funkar inte alls så bra i mina anläggningar men däremot Jorma cable och Agile är helt OK.
Observera att detta är mina erfarenheter från mina anläggningar samt några kamraters anläggningar som jag fått leka lite med.
Det är många som klagar över dåliga inspelningar men själv har jag flera tusen skivor som alla går att digga eller åtminstone så är det lätt att förstå vad musikern ville ha sagt med dem…..dvs alla går att lyssna på och många är helt fantastiska alldeles oavsett om det är vinyl, cd eller sacd.
Så tveka inte längre utan ta tag i installationen och gör en riktig ”Foundation first” installation, i alla fall om ni inte tycker att det räcker med att lyssna till endast tio procent utav det välljud, som era anläggningar, egentligen kan prestera J
Lycka till med era anläggningar, Mr Tweak. PS. sedan dessa rader skrevs, så har även jag fått höra att en DS-anläggning kan låta bra, åtminstone om man tweakar den ordentligt ala Anders på Tonläget i Göteborg
Register
Login
FAQ
Search
Jag hade väl också väntat mig att någon kanske skulle bli ledsen för att jag inte tycker att Linns DS är på något sätt överlägsen en bra CD spelare eller för all del, gamla tolvan. Men tack för att ni ungdomar har överseende med en gammal tokig gubbe, för vad vet väl en sådan 
